Att inte sluta

Just nu befinner jag mig i ett sådant tillstånd där jag inte vet var jag står i mitt välmående. Vissa kvällar känns det som att jag aldrig kommer må bra igen och att jag lika bra skulle kunna sluta existera, medan det andra kvällar känns som att jag inte alls har några problem med ätstörningen.

Något som under de sämre kvällarna får mig att försöka ta mig igenom detta ändå är att blicka tillbaka och se hur långt jag faktiskt kommit. Det att jag inte ska tillbaka till kliniken förrän början av Juni innebär ju att de där tycker att jag mår bättre nu. Det gör jag också. Det är bara så svårt att se det ibland.

Visst gör jag fortfarande snedsteg, och visst gör ångesten och de dumma tankarna mig riktigt osäker emellanåt, men jag mår ju ändå bättre nu än jag gjorde förr. Förr när jag klädde mig i tunna strumpbyxor i vintertid för att det kändes “bra” (obs: bullshit) att frysa, och när jag spenderade raster och håltimmar med att gå runt i skolbyggnaden utan att egentligen vara på väg någonstans. Nu, under en håltimme eller efter en lektion, går jag helst på en kaffe med vänner och sedan hem för att äta mellanmål. Det skulle aldrig ha gått förr.

Man kan inte må bra hela tiden. Huvudsaken är att man inte slutar kämpa mot sitt mål. Innerst inne, oavsett vad ätstörningar eller depressioner säger, så vill nog alla må bra. Och det förtjänar alla att göra.

Cameran Collage 2015_05_17

Advertisements

2 thoughts on “Att inte sluta

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s