Julångest

Detta låter väldigt klyschigt men jag vill vara ärlig på min blogg. Nu tänker jag bara spy ut mina tankar och jag tänker skriva vad jag vill här, så tar jag konsekvenserna senare. (Lite som jag gör med allt här i livet) U feel me?

Jag ser inte riktigt fram emot julmiddagen i år.

Jag är tacksam, och jag vill inte att någon ska tro att jag inte är det. Jag är bjuden hem till V och hans familj och kommer äta julmiddag där. Blir bubblig och varm i hjärtat att jag är bjuden hem till dem, och att de vågar ge sig på vegansk julmat för min skull. Jag trivs jättebra hos dem, inga problem där över huvudtaget. Problemet är väl den allmänna hetsen kring julmat.

Där vissa människor ser en julskinka ser andra en gris som miste sitt liv. Matgrädden som användes för att göra såsen extra god innebär att en ko miste sin kalv, något som ej går att blunda för när man sett det en gång.

Jag är inte bättre än någon annan, och jag vill inte vara problematisk. Jag vill inte vara den som ingen vill ha vid middagsbordet för att folk tror att jag sitter och dömer dem. Jag gör inte det, jag har ingen rätt att döma någon annan. Det är bara ett så känsligt ämne för mig. Jag vill flytta ut på landet och adoptera alla grisar innan de körs iväg till slakthuset. Alla kor och deras kalvar så att de får vara tillsammans istället för att slitas ifrån varandra mot deras vilja. Alla hönor vars små kroppar bryts ner av den konstanta äggläggningen. Alla fiskar som rycks upp ur vattnet som de behöver för att leva, för att människor ser dem som mat istället för levande individer. Blir frustrerad så in i skogen av att djur dör varje sekund och att jag inte kan göra mer än jag redan gör åt det. Vill att hela världen ska vara vegansk. Nu. Snarast.

Jag har för många känslor för djur att jag inte vet vart i hela fridens namn jag ska ta vägen.

Jag älskar julen, men sedan jag blev vegan älskar jag verkligen djuren också. Och nu inser jag hur mycket julen cirkulerar runt dessa djurs döda kroppar. Det är verkligen jobbigt, och nästa jul tror jag att jag äter ensam och hänger på julfirandet efter att resten ätit middag så slipper jag denna överväldigande känsla. No hard feelings, och jag bara spekulerar här.

Eller så går jag med i något veganhippiekollektiv och flyttar ut i skogen. Vi får se.

Advertisements

One thought on “Julångest

  1. ef says:

    Hej, vännen. Här kommer ett tips: försök att förbi se vad de alla andra äter, …
    I know the knakar och brakar i huvudet och alla känslor o sånt för djuren bara kokar i en. Men som julen är för mig en helt normal dag tillsammans med folk men inte lika syn som mig eller dig.
    Försök tänka att det är en hel vanlig dag, då människor inte äter lika som dig.

    ( vet inte om du tycker att de inte finns saker på julbordet att äta, men även för veganer finns det än hel del att äta, så det är bara att försöka orka ut och handla och skapa lite egen “julmat” 🙂

    PS. de blir lättare och bättre och roligare med ” julmiddagen” senare då du får fixa eget julbord 😉

    kram och god jul !!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s