Om igen

Ny vecka, nya möjligheter. Gipset på min fot känns numera som en sko. Ni vet när man tagit en lång promenad och kommer hem, får ta av sina skor och damn that feeling. Sedan sitter jag här och bara heheh, ja. Om ändå.

Idag styr jag och Ludwig kosan mot J:stad. Där hjärtat bor. Ingen har möjlighet att ge mig skjuts i morgon och eftersom att jag är jag kan jag inte köra just nu. Suck. Det är ändå alltid skönt att komma hem en stund, så jag lider ändå inte. Det enda jag är tveksam till är trapporna upp till andra våningen på kliniken. Hur ska jag ta mig till där? Krypa? Åla mig? Be någon lyfta mig? Vi får se. Om jag dyker upp en kvart på förhand kanske jag hinner hoppa upp för trapporna utan extra hjälp.

Om ni råkar röra er i ovannämnd stad de två kommande dagarna kan ni ju slå en signal. (läs: sänd ett textmeddelande, hatar att tala i telefon. Tack)

Pusshej.

2016-01-31 15.44.56

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s